Skandinavisk premiär:
Rachel At The Gdansk Railway Station
I mars 1968 initierade och organiserade den polska kommunistregimen massemigrationer för tusentals medborgare med judiskt ursprung. Till denna dag är dessa händelser och dess efterspel kärnan i de hårt ansträngda polsk-judiska relationerna.
I "Rachel på Gdanskstationen" får vi träffa några av dem som tvingades iväg från Polen – för att slutligen hamna i Sverige. Unga människor fick lämna sina familjer, vänner, högskolor och arbetsplatser. Vi hör berättas om den äldre generationens förtvivlan, och den yngre generationens vredesmod, när judeförföljelser åter tog form bara tjugo år efter andra världskrigets slut.
Rörliga bilder förstärker minnena. Att tvingas bort ifrån sitt hemland har skapat en tudelning hos våra berättare. Polens kommunistregim är borta, men ärren och minnena finns kvar.
Ewa Szpryngers film berättar historien om revolutionsåret 1968 på ett sällan framhållet sätt. Man funderar över hur dåtidens bistra verklighet har format ens nutid. Genom ett utomperspektiv på de polska och svenska samhällena funderar man över tendenser och framtida utvecklingar. Filmen har fått utmärkta recensioner i polsk media och visades nyligen i Israel och andra länder.
