Organisationskommittén för vår filmfestival har granskat cirka 200 dokumentärfilmproduktioner och därmed beslutat att välja ut 20 filmer från 15 olika länder. Vår ambition är att visa det bästa av det bästa. En internationell jury kommer att utse festivalens bästa filmer inom de olika kategorierna; bästa film som främjar humanitet och respekt för människan, bästa film som främjar tolerans och antirasism plus bästa film som ökar förståelsen för människans
olika villkor. Juryn tilldelar inom dessa kategorier ett gulddiplom,
två silverdiplom och tre bronsdiplom.
Juryn utser också i år ett specialpris som främjar kunskap om Europas historia.
Leo Kantor
Ordförande i festivalens organisationskommitté
Dokumentärfilmens entusiaster utgörs oftast av människor som söker svaret på frågan hur världen såg ut förr och i vilken värld vi lever i idag. Det handlar om människor som hyser ett genuint intresse för sin nästa – fattig som rik, svart som vit, klok eller inte, god eller ond. Deras är en vördnad för människans komplexitet och hennes motsägelser, en vördnad för hennes öde och livets alla skiften.
En lyckad dokumentärfilm speglar alltid människans öde, den värld hon lever i, och/eller det tidsskede hon levt i. Filmen ifråga behöver inte vara flera timmar lång, det kan räcka med endast 10-20 minuter för att beröra, irritera, förarga, för att framkalla medkänsla, eller tvinga oss till att ta ställning för att få oss att handla.
Filmen som bevisligen tillhör de mest manipulativa medierna lönar sig inte, när det gäller en i sanning anständig film, till att manipulera verkligheten. Ibland kan det räcka med att ställa några få obekväma frågor för att inse bedrägeriet, ett bedrägeri som vid närmare anblick kan vara lika lätt att genomskåda som en falsk sedel som vid betraktelse med förstoringsglas visar sig vara värdelös. Just detta, att ställa obekväma frågor och jakten efter sanningen är dokumentärfilmens väsen och kännetecken.
Dessa kriterier har funnits i vår åtanke och styrt oss under vårt arbete med att sammanställa årets festivalprogram. Jag vill hävda, utan att skryta, att vi för femte gången har lyckats i vår föresats att, bland de drygt 200 filmer vi granskat, vaska fram de filmer som speglar den mänskliga värdighetens komplexa väsen. Dessutom har vi bemödat oss med att visa upp det som går bortom massmedias ytliga och förenklade världsbild.
Det är min stora förhoppning att publiken kommer att dela vårt intresse och vår glädje i att söka sanningen om människans öde.
I många fall en smärtsam sanning när den betraktas från Förintelsens horisont.
Leo Kantor |