 |
Silverskeden
(Teaspoon for Life)
Originatitel: Lyzeczka Zycia
Polen, 2004/2005
Regi/dir: Michal Nekanda-Trepka
Prod: Telewizja Polska SA, 22 min.
Distr.: sales@tvp.pl
Torsdag 17 mars 2005
Kl. 18.30–19.00 |
|
Filmen inviger den fjärde Internationella
Dokumentärfilmfestivalen Människan i Världen –
en filmfestival om mänsklig värdighet, tolerans och om Holocaust.
Elzbieta Ficowska var 6 månader gammal när hennes judiska
föräldrar överlämnade henne i Irena Sendlers vård,
en polsk kvinna som ägnade sig åt att rädda judiska
barn ur Warszawas ghetto med fara för sitt eget liv. Det enda
Elzbieta hade med sig var en liten sked med sitt namn och födelsedatum
ingraverat. Det nedsövda barnet fördes ut från Warszawas
ghetto i en liten låda försedd med små hål,
så att barnet kunde få luft.
Irena Sendler fann en polsk familj som ville hjälpa
Elzbieta. Barnet räddades medan föräldrarna mördades.
När Elzbieta var 17 år gammal fick hon reda på att
hon var judinna och ända
sedan dess letar hon efter spår av sina föräldrar
och något fotografi; hon har aldrig sett ansiktet på sina
föräldrar.
Under många år levde Irena Sendler i
glömska, fram till att filmen om henne, ”Irena Sendlers
Lista”, visades och prisbelönades på vår filmfestival
år 2003. Efter den händelsen publicerade alla större
skandinaviska tidningar artiklar om denna idag 94 år gamla kvinna
som räddade 2 500 judiska barn ur Warszawas ghetto. Hon blev
också ”årets kvinna” i USA och belönades
med den högsta utmärkelsen av Polens president.
Elzbieta Ficowska bor idag i Warszawa, hon är
ordförande i föreningen Holocausts Barn. Hennes man är
den framstående poeten Jerzy Ficowski som även är
en av Europas främsta kännare av det romska språket
och dess litteratur samt expert på Bruno Schultz författarskap.
1987
kom hans diktsamling ”Att läsa i aska” ut i svensk
översättning på Albert Bonniers Förlag. En av
dikterna, ”Dina båda mödrar”, är tillägnad
hans fru Elzbieta.
Vid festivalens invigning kommer denna dikt att
läsas av skådespelerskan Sara Sommerfeld. Elzbieta Ficowska
och filmens regissör kommer till Stockholm för att delta
i festivalens invigning.
Filmens regissör, Michal Nekanda-Trepka, arbetar
vid polska televisionen och har fått flera internationella priser
för sina dokumentärfilmer. I Polen räknas han som en
av de bästa dokumentärfilmarna av Förintelsen.
Av en miljon judiska barn i Europa förintades
90 procent. I Polen levde en halv miljon judiska barn, ungefär
5 000 räddades, de flesta känner inte till sitt riktiga
namn eller födelsedatum. |
 |
Tragedin
i Beslan
(Bieslan)
Nordossetien, Vladikavkaz, 2004
Regi/dir: Ekaterina Gabakova
Manus: Diana Tsygankova, Victoria Gurova
Prod: ”Alanija”, 8 min.
Distr.: I. Gabakova Tel. 007- 8672 534985,
007-9024223966, erassic@mail.ru
Torsdag 17 mars 2005
Kl. 19.00-19.08 |
|
|
Zalina Bogazova, 16 år, var elev på den skola i ryska
delrepubliken Nordossetien där terroristatacken ägde rum
förra året. Hon hann fly, men hennes mamma och syster
omkom. När hon berättar framför kameran märks
ingen aggression och inget hämndbegär, snarare finns där
en djup sorg och reflektion kring hur livet ska gå vidare.
Filmen är gjord av tre skolungdomar, 16 och 17 år gamla,
från Beslan och tilldelades ett specialpris från UNICEF
i december 2004 på en dokumentärfilmfestival i Moskva.
"Den här filmen är vårt bidrag till att bekämpa
terrorismen", säger flickorna i filmens inledning.
Till vår festivals invigning skrev flickorna
ihop essän "Beslan - Hur vi plötsligt blev äldre".
Hela texten finns att läsa i början av programfoldern.
Här är ett utdrag:
"Den morgonen kunde ju var och en av oss
ha funnits där, i deras ställe. Just så gick vi
ju alla till vår skola, just så väntade vi på
terminens första ringning, och vi trodde att monster och drakar
bara fanns i sagor. Men barnsagorna förvandlades till avsiktlig,
grym verklighet. Hade sagorna ändrats, eller vi blivit mer
vuxna?"
(Utdrag ur: "Beslan - Hur vi plötsligt blev äldre")
|
 |
Amatörfotografen
(Amateur Photographer)
Ryssland, 2004
Reg/Dir: Irina Gedrovich
Prod: Granath Studios, Cinematographic Centre, Ministry of Culture,
Russia. 26´
Distr: gedrovichi@mail.ru, tel +7-095-735 52 66
Torsdag 17 mars 2005
Kl. 19.10-19.40 |
|
| En vanlig tysk går med i Hitlerjugend
och blir sedan en av Tysklands soldater under andra världskriget.
Antagligen hade den här dokumentärfilmen aldrig gjorts om
det inte hade varit för två detaljer i soldatens packning;
en kamera och en dagbok. Med kameran dokumenterar han sina soldatvänner,
sin vardag, sin käresta, de miljöer och människor de
möter och några av de människor som de skjuter. När
kriget är över och han är bosatt i Östberlin vänds
så kameran mot honom själv, 1956 avrättas han av ryssarna.
Specialpris vid Ryska Nationella Dokumentärfilmfestivalen i Jekaterinburg,
november 2004. |
 |
Mannen
med boken
(The Man With the Book)
Danmark, 2004
Regi/dir: Ulrika Ekberg
Prod: Den Danske Filmskole och Udenrigsministeriet / Danida,
29´
Distr: The National Film School of Denmark, Department of Television
Fredag 18 mars 2005
kl.17.00–17.30 |
|
Aids och HIV är ett galopperande problem
i Afrika. Edouard Houansou från Benin i Västafrika undervisar
män och kvinnor i sin stad om farorna med sjukdomen. Med hjälp
av sång och dans informerar han om de första symptomen,
hur sjukdomen smittar och berättar hur man bäst skyddar
sig. Han delar ut kondomer och informationsböcker. Han samlar
männen och ber dem läsa högt. Han ställer frågor,
förklarar och försäkrar sig om att alla förstått.
- Vi måste försöka rädda vår by, vi måste
åtminstone försöka, säger han.
|
 |
Beröring
(Touchée)
Frankrike, 2003
Regi/Dir: Laetitia Mikles
Prod: Grégoire Jean-Baptiste, Benjamin de Lajarte, Frédéric
Serve, 27´
Distr: Qualia films
Fredag 18 mars 2005
kl.17.30–18.00 |
|
| När man saknar andra medel att utrycka
sig på kan händernas språk vara ett kommunikationsmedel
och fullvärdigt substitut för syn, hörsel och tal.
Med händerna överförs inte bara beröring utan
också livsviktig mänsklig värme, kunskap, intryck,
åsikter och humor. |
 |
Ett
liv i fred
(A Life in Peace)
Ryssland, 2004
Regi/Dir: Pavel Kostomarov, Antoine Cattin
Prod: Kinoko Prod, 45´
Distr: kinoko@mail.ru
Fredag 18 mars 2005
kl.18.00–18.45 |
|
Två tjetjener, Salomon och hans son
Apti, har flytt en sönderbombad tillvaro i Tjetjenien och kommer
till en by på den ryska landsbygden. Från samma by ska
en ung ryss skickas som soldat till Tjetjenien och även i den
här lilla byn har konflikten infekterat människor. Toleransen
är bräcklig och räcker mest till vardagsbestyren när
båda sidor jobbar sida vid sida. Men hur kan toleransen gro
i människor som ständigt lever i rädsla, fattigdom
och mänsklig misär?
Filmen tilldelades Grand Prix vid Ryska Nationella
Dokumentärfilmfestivalen i Jekaterinburg, november 2004. |
 |
Som
en fjäril
(Like a Butterfly)
Polen, 2004
Regi/dir: Ewa Pieta
Prod: Miroslaw Grubek - MG Production, 29´
Distr: sales@tvp.pl
Fredag 18 mars 2005
kl.18.50–19.20 |
|
Przemek är 6 år gammal när
han inser att han är sjuk. Medan jämnåriga barn har
rest sig från sina barnvagnar och leker i parken så kan
han inte ta sig loss från sin. Han blir rädd och vill fråga
vad som är fel, men får inget svar. Ingen ser att den gravt
handikappade kroppen döljer ett friskt barn som försöker
få kontakt. Ibland har Przemek tur och hans vagn står
framför en påslagen tv, då kan han lyssna och lära
sig språket. I tankarna svarar han på sin mammas tilltal
som för länge sedan har gett upp försöken att
nå honom.
En dag slutar den långa mardrömmen. Under
en övning med ett annat barn märker en sjukhemsanställd
en reaktion.
När Przemek är 16 år börjar
han undervisas och det dröjer inte länge förrän
hans första dikter har publicerats. Dikten som skapas i filmen
har belönats på en tävling för handikappade,
publicerats i press och blivit en sångtext. |
 |
Sorgeskörden
(The Harvest of Despair)
En specialvisning utanför tävlingen.
Kanada, 1984
Regi/Dir: Slavko Nowytski
Prod: Slavko Nowytski, Yurij Luhovy
Distr: Ukrainian Canadian Research & Documentation Centre,
Toronto, tel 416-966-1819, ucrdc@interlog.com
Fredag 18
mars 2005
kl.19.30–20.30
|
|
Under 1920-30-talet gör Ukraina ett
försök att motsätta sig stalinkommunismen som i allt
större utsträckning kollektiviserar landets jordegendomar.
Konsekvenserna blir förödande. Under den sovjetkommunistiska
regimen i Ukraina svälts eller mördas 7 miljoner människor.
År 1932-1933 kulminerar den konstgjorda hungersnöden och
25 000 människor dör per dag, eller 17 personer i minuten.
Västvärlden som drabbats av ekonomisk depression väljer
att se på och blunda och låta de ekonomiska intressena
gå före humanism.
Samtidigt som miljoner ton av Ukrainas skörd
exporteras till väst riskerar bönderna dödsstraff om
de äter ett enda sädeskorn ur skörden. Ett skakande
dokument av ett av de största massmorden i mänsklighetens
historia som hamnat i skymundan. |
 |
Vi
och dom
(Us and Them)
Ryssland, 1999
Regi/Dir: Ella och Stanislav Mitin
Prod: Ella Mitina, 28´
Distr: Bolshoij Predtechensky 31 apt 9, Moskva
Fredag 18 mars 2005
kl.20.30–21.00
|
|
I Vi och dom samtalar dagisbarn och
skolungdomar i Moskva kring temat nationalitet och främlingskap.
Vi möter även inflyttade barn och ungdomar från vitt
skilda miljöer som berättar om sin bakgrund och om sitt
liv i det ryska samhället.
Dagens "unga" multikulturella ryska samhälle där
både tolerans och intolerans får utrymme, sveper förbi,
men filmen har även en mer tidlös och platslös dimension
där ungas tankar kring integration och utanförskap öppet
och direkt ventileras. |
 |
Glöm
Bagdad
(Forget Baghdad Jews and arabs - the iraqi connection)
Schweiz, 2002
Regi/Dir: Samir, 112´
Prod: Karin Koch, Samir
Distr: Dschoint Ventschr Filmproduction, tel +41-1-456 30
20, fax +41-1-456 30 25, dvfilm@dschointventschr.ch
Fredag 18 mars 2005
kl.21.00–22.55
|
|
| De fem huvudpersonerna i Glöm Bagdad
är alla arabiska judar. Fyra av dem bor i Israel sedan de i början
av 1950-talet blev tvungna att lämna hemlandet Irak. De möts
av ett Israel som befinner sig mitt uppe i nybyggandet av en stark
stat och en enhetlig nation. Kulturell mångfald toppar inte
dagordningen och deras arabiska härkomst möts ofta av oförståelse
och intolerans. Filmen behandlar tidlösa teman som integration,
utanförskap och rotlöshet men bidrar också med att
kasta ett bredare ljus över den israelisk-arabiska konflikten. |
 |
Dimmornas
land
(The Land of Mist)
Danmark, 2003
Regi/dir: Boris Benjamin Bertram
Prod: Den Danske Filmskole och Udenrigsministeriet / Danida,
26´
Distr: The National Film School of Denmark, Department of Television
Lördag 19 mars 2005
kl. 11.00–11.30 |
|
| Den 25-årige Mariglen och hans far
är flyktingar från Albanien. Sedan fyra år tillbaka
bor de på en flyktingförläggning i Danmark och väntar
på svar på sin asylansökan. Dagarna präglas
av hopplöshet, väntan och ett överhängande hot.
Mariglens far har sedan länge tappat intresset för att leva.
Han är diabetiker och försöker ibland försätta
kroppen i chocktillstånd genom att inta stora mängder socker.
Han vill ta sitt liv och tvingar därigenom sonen att vaka över
honom. Mariglen försöker prata med sin far men känner
sig allt mer uppgiven. En film som ger en inblick i vad dagens asylsystem
kan göra med människor. |
 |
Ja,
för döden
(Yes, Death)
Ryssland, 2004
Regi/Dir: Alena Polunina
Prod: 26´
Distr: infant-terrible@mail.ru
Lördag 19 mars 2005
kl. 11.30–12.00 |
|
| I en bunkerliknande lokal i Moskva har
en neofascistisk organisation sitt högkvarter. Här samlas
ungdomar kring gemensamma idéer och kring ett allmänt
missnöje med dagens ryska samhälle. Attacker planeras, möten
ordnas, ideologin utvecklas och diskuteras. Övertygelsen är
att en stark gemenskap, vetskap om vad Ryssland bör vara och
en karismatisk ledare ska räcka för att förflytta historien
i förutbestämd riktning. För det finns både vilja
till våld och en villighet att offra sitt eget liv. Specialpris
vid Nationella Ryska Dokumentärfilmfestivalen i Jekaterinburg. |
 |
Fängelsebyn
(City of Prisoners)
Danmark, 2000
Regi/Dir: Judith Lansade
Prod: Den Danske Filmskole och Udenrigsministeriet / Danida,
31´
Distr: The National Film School of Denmark, Department of Television
Lördag 19 mars 2005
kl. 12.10–12.40 |
|
| I fängelset San Pedro i La Paz, Bolivia,
sitter majoriteten av fångarna i väntan på dom och
på obestämd tid. Innanför murarna har ett eget litet
samhälle uppstått där internerna lever efter egna
oskrivna lagar, hierarkier och regler men ändå på
ett sätt likt världen utanför; räkningar som rumshyra
betalas, mat kan köpas i affären och tjänster som rumsrenovering
finns tillgängliga. Det mesta i fängelsebyn kan ordnas,
köpas eller säljas. Och vakterna håller sig utanför
angelägenheterna. |
 |
Svart
Israel
(Black Israel)
Frankrike, 2003
Regi/Dir: Maurice Dorés
Prod: Maurice Dorés, 85´
Distr: Les Films ESDÉS, tel/fax +33-1-437 131 67, mauricedores@hotmail.com
Lördag 19 mars 2005
kl. 12.50–14.15 |
|
För flertalet av filmens intervjupersoner,
afrikanska och svarta amerikanska judar, har det inte handlat om att
konvertera till judendomen, snarare om att återgå till
judendomen. Till ett naturligt tillstånd och till den religion
som deras förfäder en gång praktiserade och vars traditioner
än idag lever kvar.
Filmens team rör sig över flera kontinenter
och möter flera svarta judar som på olika sätt har
funnit och återgått till judendomen men utan att för
den saken skull avsäga sig sitt afrikanska ursprung. Judendomen
visas som en religion fylld av mångfaldens skiftningar. |
 |
Livet
framför dig
(A Life to Live)
Polen, 2003
Regi/Dir: Maciej Adamek
Prod: Koncept Media, Radek Stys - TVP, Channel 2, 20´
Distr: sales@tvp.pl
Lördag 19 mars 2005
kl. 14.20–14.40
|
|
| "Världen är hal, sträv
och mörk", men möjligen också "blöt
som regn" eller "mjuk som tofflor". På centret
för blinda i Polen lär barnen känna världen utifrån
sina egna förutsättningar och handleds på vägen
till självständighet av kunnig personal. När till synes
enkla saker som att knyta skor och knäppa skjortan tar tid att
lära sig kan vägen dit verka lång. Men så länge
lek, entusiasm och nyfikenhet leder samvaron på centret finns
inga barriärer. En briljant filmatisering om mänsklig värdighet
som tilldelats flera internationella priser. |
 |
Dans
under vita lakan
(Dance Below white Sheets)
Sverige, 2003
Regi/dir: Isa Vandi
Prod: Scorpionfilm / Film i Väst, 50´
Distr: Film i Väst, tel 0520-49 09 00, fax 0520-49 09 01
Lördag 19 mars 2005
kl. 14.50–15.40 |
|
| Konstnärinnan Fateme Gosheh skildrar
kvinnors utsatthet i ett samhälle där kvinnor har få
rättigheter. Driven av starka minnen av släktingar som stenats
till döds för otrohet målar hon och ställer ut
sin konst trots protester och hot från fundamentalister. Hennes
utställning på konstgalleriet Liljevalchs i Stockholm polisanmäldes
av sex muslimska organisationer. Som bakgrundsljud till en utställning
i Göteborg har hon spelat in sin egen röst när hon
högläser ur Koranen. Filmen belönades med Svenska Filminstitutets
dokumentärfilmspremie 2003. |
 |
Gömda
spår – Tro och tolerans efter Holocaust
(Hiding and Seeking - Faith and tolerance after the Holocaust)
USA, år 2004
Regi/Dir: Menachem Daum, Oren Rudavsky
Prod: Oren Rudavsky, 85´
Distr: First Run Features, tel +1-212-243 06 00, New York
Lördag 19 mars 2005
kl. 15.50–17.15
|
|
"Gud skapade en värld, vi är
alla bröder och systrar". En enkel mening som rubbade Menachem
Daums trosuppfattning. Daum kom till USA med sina föräldrar
som judisk flykting från Polen efter andra världskriget.
Därifrån ser han med oro på den
allt mer religiöst slutna värld som hans söner har
valt i Tel Aviv. Han hoppas att en gemensam resa till rötternas
Polen ska provocera fram nya infallsvinklar, överbrygga rädslor
och barriärer samt åtminstone så ett frö till
ett bredare perspektiv på tro och tolerans.
Filmen har bland annat tilldelats priset Grand Prix
på den judiska filmfestivalen i Warszawa år 2004. |
 |
Vittnen
från Beslan
(Beslan, Witnesses)
Ryssland, 2004
Regi/Dir: Varvara Kuznetsova, 9´
Distr: variaroll@hotmail.com, tel +7(8 812)-174 74 76
Lördag 19 mars 2005
kl. 17.15–17.25 |
|
Den 1 september 2004 var en högtidlig
dag på en skola i staden Beslan, ryska delrepubliken Nordossetien.
Sommarlovet var slut och terminens första skoldag hade börjat
med mer än 1 200 lärare, föräldrar, barn, syskon
och närmast anhöriga samlade. Då valde terroristerna
att anfalla.
Under den kontroversiella stormningen den 3 september
övermannades terroristerna, men endast en del av gisslan lyckades
lämna skolbyggnaden vid liv.
I Vittnen från Beslan berättar
två överlevande barn om upplevelserna under dygnen i fångenskap.
Filmen är ett dokumentärfilmprojekt från statliga
Filmhögskolan i Moskva (VGIK). |
 |
Märkt
(The Trace)
Bosnien-Hercegovina, 2004
Regi/Dir: Dragan Elcic
Prod: Jovica Petkovic, 17´
Distr: Orfej & Zastava Film & BK TV, elcic@ptt.yu, Belgrad
Lördag 19 mars 2005
kl. kl. 17.25–17.40 |
|
| Bosnien-Hercegovina och Serbien möts
i en volleybollmatch för handikappade. Alla spelarna har fallit
offer för en landmina under inbördeskriget 1992-95. På
samma mark som de nyligen stred mot varandra skakar de nu hand. |
 |
Hitlers
hitparad
(Hitler's Hit Parade)
Tyskland, 2003
Regi/Dir: Oliver Axer, Susanne Benze
Prod: C. Cay Wesnigk, 75´
Distr: C. Cay Wesnigk Filmproduktion, tel +49-451-28 22 86,
fax +49-451-28 22 23, wesnigk@onlinefilm.org
Lördag 19 mars 2005
kl. kl. 17.55–19.10 |
|
| Hitlers Hitparad introduceras av filmens
producent C. Cay Wesnigk, som även är filmregissör
och viceordförande i AGDOK, en tysk organisation för oberoende
filmproducenter.
I Hitlers Hitparad är bilderna av nazismens konsekvenser få.
Regissören väljer istället att kliva rakt in i Tredje
rikets då rådande samhällsanda och visa ett välmående
tyskt folk som befinner sig mitt uppe i ett teknologiskt och kulturellt
uppsving där modernitet och kultur som musik, dans, film och
teater intar en huvudplats. Och där nazismens idéer
långsamt börjar gro till att slutligen genomsyra allt
kulturliv.
Filmen är ett collage av arkivmaterial och uppdelad i olika
tematiska kapitel. Varje kapitel ackompanjeras av dåtidens
musik, som ibland går hand i hand med bildmaterialet och ibland
fungerar som en mycket stark kontrast.
På två ställen i filmen får
vi möta svenska Zarah Leander, här mitt uppe i en tysk
karriär.
Filmen har uppmärksammats i en rad recensioner:
"Den här tyska dokumentären samlar ihop några
av Tysklands kulturindustris produkter från 1930- och 1940-talen
i ett monstruöst och fascinerande collage", skriver A.
O. Scott i New York Times 5 januari 2005. "Det är en provokativ
studie av förföriska propagandatekniker, en delförklaring
till gåtan om det massiva tyska stödet för Hitler",
publicerat 11 januari 2005 på www.cnn.com.
|
 |
Mirakel
och Mysterier
(Miracles and Mysteries)
Ryssland, 2004
Regi/Dir: Olesya Fokina
Prod: Olesya Fokina, 45´
Distr: KOD-film+, tel/fax +7 095-238 38 47
Lördag 19 mars 2005
kl. 19.20–20.05 |
|
Ilya Popenov är 16 år och berövad
friheten att tala och att röra sig fritt. Men insidan är
fri och har med en enorm viljeansträngning tvingat kroppen att
skriva en bok, som tilldelades ett debutantpris i en nationell litteraturtävling
i Ryssland. Ilyas tankar glöder av värme och intellektuell
skärpa och kanske kan just skrivlusten bli en väg ut från
ett framtidsperspektiv som ter sig allt annat än ljust för
en svårt handikappad i dagens Ryssland.
Det är i samband med litteraturtävlingen
som filmens regissör Olesya Fokina får höra om pojken
i Jekaterinburg som skrev det vinnande bidraget. Hon beslutar sig
för att besöka Ilya och hans mamma under några betydelsefulla
dagar i de bådas liv.
Filmen har tilldelats specialpris vid den 10:e Internationella
Filmfestivalen om Mänskliga Rättigheter "STALKER"
i Moskva, 17 december 2004. (International Film Festival on Human
Rights: STALKER) |
 |
I
Jesu namn - om assyrier i Ryssland
(In the Name of Christ)
Ryssland, 2004
Prod: Alexej Radov, 40 min.
Distr: a-radov@yandex.ru, tel +7-095-211 24 21
Lördag 19 mars 2005
kl. 20.20–21.15 |
|
Många gånger har den kristna
tron varit räddningen och den sammanhållande kraften för
assyrierna som under århundraden har splittrats och flytt undan
förföljelser och folkmord.
En del av assyrierna bor idag i Ryssland dit de
flydde under första världskriget, undan förföljelser
i Asien. De har smält in i det ryska samhället men ändå
behållit sin identitet, kultur och traditioner. Efter hundratals
år av folkvandringar och ytterst svåra förhållanden
hoppas de nu att deras ursprungliga kyrka återigen ska bli erkänd
och en bekräftelse på deras historia, nutid och framtid. |
 |
En
stilla manifestation för fred
(A quiet Manifestation of Peace)
Polen, 2003
Regi/dir: Malgorzata Imielska
Prod: Ireneusz Niewolski, 26´
Distr: sales@tvp.pl
Lördag 19 mars 2005
kl. kl. 21.20–21.46 |
|
| Överlevare, närstående till
människor som dött i förintelsen och människor
med den enda anknytningen till koncentrationsläger att de vill
försöka förstå, samlas i Polen för att tillsammans
uppleva Auschwitz-Birkenaus fasansfulla historia. Bland dem finns
300 israeliska judar och araber samt 200 människor från
olika länder med olika religionstillhörighet. Manifestationen
är på inget sätt ett politiskt projekt utan ett initiativ
från vanliga medborgare världen över. Övertygelsen
är att det går att kommunicera och hitta en gemensam grund
för förståelse, oavsett religiös tillhörighet. |
 |
Mustasch
(Moustache)
Tyskland/Turkiet, 2004
Regi/Dir: Lale Nalpantoglu
Prod: Le Forel Enterpises i samarbete med KHM Cologne, 15´
Distr: biyik@gmx.net, tel 49 (0)221-72 00 774
Söndag 20 mars 2005
kl. 11.00–11.15 |
|
| Kadir Mutlu är en lyckans man med en
kärleksfull familj, ett bra jobb och en självklar plats
i ett samhälle där alla bär mustasch. Men så
plötsligt en morgon är mustaschen borta och inget är
längre som det var. (Ej dokumentär) |
 |
Änkorna
i Shinyanga
(The Widows of Shinyanga)
Regi/Dir: Suvi Andrea Helminen
Prod: Den Danske Filmskole, 28´
Distr: Den Danske Filmskole og Udenrigsministeriet / Danida,
Danmark
Söndag 20 mars 2005
kl. 11.15–11.45 |
|
Byn Shinyanga i Tanzania har drabbats hårt
av aids. En av de aidssjuka änkorna försöker ordna
det sista innan hennes tid kommer och hon måste ta avsked från
barnen. Hennes dröm är att kunna efterlämna ett färdigbyggt
hus och att hinna göra barnen självständiga.
En film om den bistra aidssituationen i Afrika men
också om konsten att finna mod, mening och värdighet när
livets chanser är som mest avlägsna. |
 |
Bara
dom inte dödar mig
(As Long as They Don’t Kill Me)
Sverige, 2003
Regi/Dir: Monica Hirsch
Prod: Producerad på uppdrag av Levande historia i Göteborg,
30´
Distr: JIC Media AB, info@jicmedia.se
Söndag 20 mars 2005
kl. 11.45–12.15
|
|
| - Jag var säker på att jag skulle
klara mig, bara dom inte dödade mig, berättar Jerzy Lipchytz,
numera bosatt i Göteborg. En outsinlig levnadsvilja och uppfinningsrikedom
hjälpte honom genom flera arbetsläger i Europa under Hitlers
maktvälde och sedan genom en lång fängelsetid under
kommunismen. Att Jerzy Lipchytz faktiskt överlevde är svårt
att förstå. Lika häpnadsväckande är hur
ett så mörkt levnadsöde kan berättas med sådan
värme och klarsynthet. |
 |
Rubina
bor inte här längre
(Rubina doesn´t Live here anymore...)
Finland, 2002
Regi/Dir: Alexis Kouros
Prod: Dream Catcher, 28´
Distr: Dream Catcher Productions, tel +358-9-777 20 06, fax
+358-9-777 20 05, alexis@dreamcatcher.fi
Söndag 20 mars 2005
kl. 12.15–12.45
|
|
| Abdulmajid var en gång lärare
i Kabul, men tvingades att fly. I sitt vardagsrum i Teheran producerar
han de skor som knappt försörjer honom, hans sjuka fru Maryam
och dottern Rubina. En dag kommer en finsk delegation för att
välja ut de afghanska flyktingfamiljer som ska få komma
till Finland. Och Abdulmajid har ansökt. En närgående
skildring av asylärenden ur den sökandes perspektiv. Om
hopp och om utsatthet, och inte minst om känslan att bli vald
eller inte vald. |
 |
Timmar
av desperation
(Desperate Hours)
USA, 2001
Regi/dir: Victoria Barrett
Prod: Mainstreet/ The Berenbaum Group/ Shenandoah Films, 64´
Distr: tel +1-304-754 69 06, shenandoah@attglobal.net, shenandoah_films@adelphia.net
Söndag 20 mars 2005
kl. 12.45–13.50
|
|
1933 då Hitlers nazipolitik infördes
i Tyskland förlorade många framstående tyska intellektuella
sina jobb. Då erbjöd Turkiets utbildningsministerium 200
tyska professorer att undervisa på universiteten i Turkiet.
Två tredjedelar av dem var judar och medan andra judar i Europa
förföljdes kunde dessa emigranter leva och arbeta i exil
i det neutrala Turkiet.
Även i Frankrike räddade Turkiet ett stort
antal judar. Då judeförföljelserna inleddes gjorde
den turkiske konsuln i Paris en insats för att skydda de turkiska
judarna. Konsulatet i Paris såg till att alla judar av turkisk
härkomst, både med medborgarskap och utan, fick turkiska
utresehandlingar. Många räddades till och med direkt ur
transporterna till förintelselägren. Under andra världskriget
lyckades Turkiet rädda cirka
20 000 judar. |
 |
Identitet
- en fråga om stereotyper
(National identity: a Question of Stereotypes)
Poland, 2004
Regi/Dir: Dido A. Heyde
Prod: A. Walentynowicz, 11´
Distr: A.M. Walentynowicz, Al. Prymasa Tysiaclecia 155/25,
Warszawa
Söndag 20 mars 2005
kl. 13.55-14.10
|
|
| Några ungdomar från runt om
i Europa möts i London för att prata om identitet och stereotyper.
Samtalet rör sig kring egna uppfattningar av den kultur de just
nu befinner sig i, hur de tror att andra ser på just deras hemland
och om känslan av att själv bli kategoriserade. Irritation
och förståelse blossar upp under ett samtal som spänner
över historia, nutid och egna erfarenheter. En ofta lättsam
och humoristisk samtalsnivå men med en allvarlig underton. Hur
bör man förhålla sig till stereotypa bilder? Och när
blir det stereotypa rent av farligt? |
 |
Under
de rätta omständigheterna
(Under the Right Circumstances)
USA, 2003
Regi/Dir: Elisabeth Lackner
Prod: Elisabeth Lackner i samarbete med The New School University,
New York, 7,47´
Distr: Elisabeth Lackner
Söndag 20 mars 2005
kl. 14.10-14.20
|
|
| Nersjunkna i en soffa i en lägenhet
i New York sitter ett par och diskuterar möjligheter och begränsningar
med sin relation. Matt är amerikansk jude, Zeynep är turkisk
muslim. Båda kommer från kulturer som förutsätter
en partner från samma religion. Funderingarna rör sig kring
en gemensam framtid, hur det skulle vara att gifta sig, om föräldrarnas
reaktion och om de eventuella barnens religionstillhörighet.
Går det egentligen att trotsa traditionerna? |
 |
Mitt
Atlantis
(My Atlantis)
Polen, 2002
Regi/dir: Andrzej Mos
Prod: Koninski Dom Kultury 27´
Distr: anmos@konin.lm.pl
Söndag 20 mars 2005
kl. 14.30–15.00
|
|
Jozef Lewandowski var en del av en omfattande
judisk gemenskap i staden Konin i Polen. När han är 16 år,
1939, dras de judiska rötterna upp ur hemstaden och människor
avrättas eller deporteras. Före andra världskriget
är en tredjedel av stadens invånare judar, av dem överlever
fem procent. Under ett återbesök i hemstaden vandrar Lewandowski
längs återstående husfasader, besöker sin gamla
skola, bibliotek och resterna av den judiska kyrkogården. Här
upplevde han den första kärleken, kärleken till det
estetiska och till den polska litteraturen. Trots en fattig uppväxt
med ena foten i den judiska kulturen och den andra i den polska utgjorde
staden ändå en fast grund, en grund som nu börjat
röra sig under hans fötter.
Jozef Lewandowski bor i Sverige och är professor
i historia på Uppsala universitet.
Filmen fick pris vid Internationella Dokumentärfilmfestivalen
"Europas gränser" i Lublin i april 2004. |
 |
Shivah
för min mor - sju dagar av sorg
(Shivah for my Mother - Seven days of Mourning)
Israel, 2004
Regi/Dir: Yael Katzir
Prod: Dan Katzir, 55´
Distr: Dan Katzir, +1-323-939 32 61, love@katzirdan.com, USA
Yael Katzir +972-3-642 16 48, katziry@hotmail.com, Israel
Söndag 20 mars 2005
kl. 15.00–15.55
|
|
I Tel Aviv har en mor och mormor dött.
Under den sju dagar långa sorgeperioden fylls hennes hus med
människor ur olika generationer för att minnas och för
att se framåt. Humor allvar och sorg delas. Outsagda tankar
och känslor kommer till ytan. Genom ett personligt och ofta trotsigt
påträngande kameraöga följer dottersonen händelserna.
Fram träder en ibland rätt komplicerad
familjebild med rika människoöden och färgstarka personligheter,
men också en varm och stärkande bild av sorgehantering.
Filmen belönades med ett specialpris vid Internationella Dokumentärfilmfestivalen
i Krakow, 2004. |
 |
De
Levandes Marsch
(The March of the Living)
Polen, 2004
Reg/Dir: Grzegorz Linkowski
Prod: TVP SA, 50´
Distr: sales@tvp.pl
Söndag 20 mars 2005
kl. 16.05–16.55
|
|
Adolf Hitlers gudson Martin Adolf Bormann
och den polske katolske prästen Jakub Romuald Weksler-Waszkinel
träffas i Auschwitz. Under Förintelsen blev Weksler-Waszkinel
räddad av en polsk kvinna och fick vid 30-års ålder
veta att han är av judisk börd. Båda pratar om försoning,
ansvar och om vad som har hänt.
Vid New York Festivals, i januari 2004, valdes filmen
till en av världens bästa dokumentärfilmsproduktioner.
Martin Bormann och prästen besökte Stockholm i maj samma
år för att delta i Internationellt Kulturforums specialvisning
på Filmhuset. Läs också Leo Kantors artikel om deras
möte i SvDs kulturdel "Ett handslag i Auschwitz" från
2 maj 2004 och Svante Weylers intervju med Martin Bormann, "Bödelns
son", i Expressen kultur, 7 maj 2004. |
 |
Amatörfotografen
(Amateur Photographer)
Ryssland, 2004
Reg/Dir: Irina Gedrovich
Prod: Granath Studios, Cinematographic
Centre, Ministry of Culture,
Russia. 27 min.
Distr: gedrovichi@mail.ru
tel +7-095-735 52 66
Söndag 20 mars 2005
kl. 17.05–17.35
|
|
| En vanlig tysk går med i Hitlerjugend
och blir sedan en av Tysklands soldater under andra världskriget.
Antagligen hade den här dokumentärfilmen aldrig gjorts om
det inte hade varit för två detaljer i soldatens packning;
en kamera och en dagbok. Med kameran dokumenterar han sina soldatvänner,
sin vardag, sin käresta, de miljöer och människor de
möter och några av de människor som de skjuter. När
kriget är över och han är bosatt i Östberlin vänds
så kameran mot honom själv, 1956 avrättas han av ryssarna.
Specialpris vid Ryska Nationella Dokumentär- filmfestivalen i
Jekaterinburg, oktober 2004. |
|
|
| Filmen introduceras av Maria Hassan
(s) Riksdagsledamot i Justitieutskottet, historiker med ursprung i
Ukraina.
Att vara grannland med kommunismens Sovjet och dessutom strategisk
pjäs i Hitlertysklands maktkamp fick katastrofala följder
för Ukraina. Efter att under 1920- och 30-talet ha utsatts
för Stalins konstruerade hungersnöd då 8 miljoner
människor svalt eller mördades, trängs Ukraina snart
in mellan två fronter tillhörande två av världens
mest brutala regimer. Under andra världskriget mister 10 miljoner
ukrainare livet, landet töms på resurser och totalförstörs.
Mellan Hitler och Stalin är den andra filmen
från "The Ukrainian Canadian Research and Documentations
Centre" och fokuserar på Ukrainas svåra historia
under andra världskriget. Den första filmen, Sorgeskörden
(1984) handlar om den konstgjorda hungersnöden och visas utanför
det ordinarie festivalprogrammet.
|
|
|
Info
